Tjockobbe

 

 

Jag är fast. Helt stuck. Min bil står på verkstaden, fick inte ut den idag. Så väntar på att mamma slutar jobba 21:30. Det suger lite. Och inatt ska jag då köra Peugot 607 på jobbet. Stooooor bil, vilket betyder att det kommer bli jobbigt. Tur det är torsdag och relativt lite extra titlar. Ska vara duktig och ta mig upp tidigare så jag kanske kan börja en stund tidigare, för det kommer ta längre tid med den bilen. Åh fy fan, Hästängen kommer bli en mardröm för där får nog inte den stora bilen plats att köra så jag måste gå istället.. Tur det bara är en natt.

 

På grund av att bilen är på verkstaden tills imorgon någon gång så kommer jag ha en helvetes dag imorgon också. Efter jobbet får jag köra både mamma och pappa till jobbet, sen åka till verkstaden och kolla läget på bilen samt hämta plånbok med bankkort och körkort som ligger inlåst i den, och sen åka till stallet för att sen åka hem och ta en tupplur på nån timme kanske. Sen iväg och handla med mamma innan jag måste tillbaka hem och hämta grannen och hennes kompis för att åka tillbaka till ljuspartyt som är på kvällen. Jag kommer vara helt slut sen.

 

 
Min kisse är sötast! Vill mysa massor under täcket nu när det börjar bli kallt :)

 

Jag har sovit dåligt hela veckan. Har somnat vid midnatt varje natt, efter att ha legat i sängen i flera timmar. Är jättetrött varenda natt när jag kör och hela dagarna i övrigt, förutom just när jag kommit hem från jobbet. Hur pigg som helst! Begriper inte vad det är för fel.

 

Idag var planen, efter lite vila igår pga. att då var jag faktiskt vansinnigt trött efter dubbla pass, att jag skulle åka ut och rida en ordentlig sväng nu på eftermiddagen. Men får avvakta lite, för det är inga dåliga kramper jag har i äggstockarna. Vore ju kul att sitta på hästryggen och få sån värk att man ramlar av för man klarar inte av att hålla sig uppe. Hela natten och morgonen har jag haft ont till och från, ofta så ont att jag varken kunnat sitta, stå, gå eller nånting. Nu börjar det väl släppa lite känns det som, men ska avvakta ändå.

Ska ta och diska en sväng först och sen ta ut mat ur frysen så den hinner tina upp lite medan jag är i stallet, oavsett hur länge jag blir kvar där.

Jag vet inte om det är så stor sak egentligen, eller jag vet inte. Jag vet ingenting om sånt. Alls. Men hur ska man reagera när livet helt plötlisgt går utom ens kontroll? När man är van vid att ha full kontroll? Vad gör man, hur hanterar man det?

När man till att börja med inte är van vid seriösa relationer, för att man har trivts bra på egen hand och den kontroll man får till följd av det. Vad gör man när man helt plötsligt har en seriös relation mitt framför näsan, och man tycker att det har gått alldeles för fort? Trots att det egentligen har tagit månader, nästan ett halvår. När någon helt plötsligt säger "Nästa gång ska du få min ******."

 

Jag vet inte vad jag ska tänka och tycka ens, och ändå kan jag inte sluta tänka på det. När saker är både spännande och skrämmande på samma gång så vet man varken ut eller in. Ska man bli glad, rädd, arg eller ledsen? Jag vill, men samtidigt inte.

 

Är detta vad som menas med att ta det till nästa steg? Släppa kontrollen och bara leva? Det handlar väl i grund och botten om att inte vara en sån jävla fegis. Och det är jag inte en,och det tänker jag bevisa nu!

Jag fattar inte hur jag ska orka med denna dagen. Kommer däcka stenhårt ikväll.

Nu har jag jobbat, och sovit dåligt innan det. Ska tvätta lite nu, och sen åka till stallet. Sen åka till mamma och läman av katten och byta bil för att åka hem och duscha och göra sig iordning. Det blir det en tur till Älvängen för lite mat, film och spel ikväll, och däckar jag inte där så kommer jag göra det i bilen på väg hem och köra ner i diket haha.